mandens!

Talar ut - Vad hände med mina leder?

Hej! Jag har jobbat nästan hela dagen, därav dålig uppdatering. 

Nu tänkte jag berätta lite om hur det egentligen är med mina leder och hur det gick på sjukhuset, så om du är intresserad så kan du fortsätta läsa. 

Jag började få ont i mina leder för ganska länge sedan nu, jag kommer inte riktigt ihåg exakt när eller hur det började men det var väl för drygt ett år sedan kanske. Det är inte så att jag har ont exakt hela tiden utan det kommer som mest när jag rör mig mycket under en dag till exepmel, såsom står, går, skriver mycket, bara använder lederna helt enkelt. Vissa dagar kan det göra så ont att jag stannar hemma ifrån skolan, och det gör så ont så att jag inte ens kan sitta still och till och med gråter. Det är välidgt många som inet förtsått hur ont jag faktiskt har haft och många som säger "det är för att du har converse på dig", så varför skulle jag få ont i händerna utav det? Men det spelar faktiskt ingen roll vilka skor jag än har på mig för det blir inte bättre ändå. Många har också trott att jag bara skyller på det för att slippa vissa saker också, vilket jag absolut inte har, som isrottsdagen i skolan för någon vecka sedan, jag tycker sånt är hur kul som helst och jag ville verkligen med men jag kunde inte pga mina leder.

Till slut började mamma se att jag har ont på riktigt, när jag går som en gammaltant efter att ha suttit ner en stund och när hela min kropp låter som ett knäckebröd som någon går över, så vi gick till vårdcentralen när jag tog lite blodprover. De proverna visade ingenting så jag skulle in på sjukhuset och ta ytterligare blodprover några veckor senare som skulle vara klara innan jag fick träffa en läkare. Först pratade vi bara allmänt om mig, vad jag gör på fritiden, om jag tränar, tar några mediciner, hur allt började, hur det känns osv. Sedan kännde hon en massa på alla mina leder i hela kroppen, böjde också fram och tillbaka på dom för att se hur rörligheten var osv och de kan jag inte säga att det var de roligaste jag varit med om när man ser med egna ögon att vänsterfoten inte ens kan böjas hälften så mycket som den högra, samma sak med knäna osv. Hon mätte också min rygg, kollade hur jag gick och massa annat. Sedan berättade hon att de proverna ja tog innan besöket inte heller visade någonting och sa att hon nästan var säker på vad det är för fel på mig. Jag har en reumatisk ledsjukdom. När man har det finns det inge prover man kan ta som visar det eller ens vilken sort utav den man har men jag vet att min farmor också har det, någon ganska konstig sort och hon klagar över det hela tiden. Läkaren gjorde mig dock ganska lättad när hon sa att de inte är som det vr förr eller så man ser det på tv när det sitter en gammal dam i rullstol som inte kan röra på sig, utan att man nästan kan leva ett fullt normalt liv sålänge man får rätt medicin. Så just nu håller jag på att testa en medicin som jag tar både morgon och kväll och den ska jag testa i några veckor nu och sedan ska jag och läkaren prata om hur det fungerat osv, sen får vi se hur det fortsätter. Men jag hoppas verkligen att denna medicinen fungerar nu för jag orkar inte ha ont längre, jag vill kunna leva normalt igen, jag vill kunna vara ute och springa, träna, leka osv som jag kunde innan. Detta kanske inte låter så farligt för er men jag tycker att det är väldigt jobbigt med tankte på att jag haft flera andra motgångar som gjort att jag inte ha kunnat göra det jag vill och nu när det är en sjukdom som jag antagligen kommr få leva med restan av mitt liv så känns det så himla mycket jobbigare, bara tanken på att jag kommer få äta mediciner varje dag i resten av mitt liv bara för att kunna gå ut och gå liksom.. 

Nu ska jag och min pojkvän kolla på film och sedan sova, och jag hoppas jag kan tänka på något annat i en liten stund än denna sjukdomen som just nu snurrar runt i mitt huvud dygnet runt. Godnatt underbara läsare, hoppas att ni förstår att jag bara ville få detta ur mig och att jag inte skriver detta bara för att få uppmärksamhet eller för att jag tycker synd om mig själv, livet går vidare ändå! 

Kommentarer

Laddar kommentarer...
Visa alla kommentarer
Formuläret laddas