mandens!

Tankar, känslor, döden

Efter ännu en dag på Evedal och extrem hetta så ligger jag nu hemma, i min egen säng, ensam. Jag märker verkligen hur alla de jobbiga tankarna försvinner när jag är aktiv och hur jag översvämmas av dom en kväll som denna. Just när jag ligger här, ensam, i mitt halvmörka rum. Det är nästan obehagligt. Att man kan känna och tänka så mycket så samma gång. Samtidigt som det känns som att man är helt tom. Man känner sig lycklig och totalt sönder, samtidigt. Att man kan vara så motiverad och så omotiverad på samma gång. Att man kan känna sig så omtyckt och så hatad samtidigt. Det är så konstigt. 

Det som är värst är nog nästan när man börjar tänka på livet. Varför lever man? Varför lever jag? Finns det verkligen bara ett liv och i så fall varför? Det skulle vara skönt att tro på en gud ändå. Att nästan vara säker på att man kommer till himlen och träffar alla som dött innan och de som kommer senare, eller hur det nu är. Eller så kanske det är nangijala man kommer till. Eller så bara ligger man där nergrävd i en mörk kista och har det trevligt och tänker över sitt liv man levde en gång. Jag är inte rädd för att dö. Jag förstår inte varför man skulle vara rädd för det heller. Men jag är rädd för att andra omkring mig ska göra det, att alla bara ska försvinna helt plötsligt. 

Det är ändå skönt att veta att det inte är någon annan heller som vet det här om livet. Det finns ingen som kan svara på dessa frågorna med 100% vetenskap. Jag är inte ensam om att vara ovetande, men jag undrar om jag är ensam om att tänka såhär, om att känna såhär mycket på samma gång. Det tror jag nog inte, men ibland känns det så. Ibland önskar man bara att man visste allt. 

Nu ska jag försöka sova trotts alla dessa tankar och känslor. Jag hoppas att ni har haft en bra dag 

6 juli 2015 02:34 | Tankar |

Kommentarer

Laddar kommentarer...
Visa alla kommentarer
Formuläret laddas